Efter att jag gav mig av imorse har jag varit i skolan och haft textkommunikation, lunch och svenska. Kändes lite smått onödigt (jag har egentligen 3 lektioner på onsdagar men idag var jag helt enkelt för trött!) Textkommunikation var uhm, spännande. För vi gör ju alltid såå mycket. not. Det var skönt till en början men nu? I don't think so. Jag vill lära mig, lära mig något och det är NU ! Saker och ting är vad man gör det till, så det är dags att ryta till tror jag. Tvärtemot till svenskan. UNDERBAR! Sara är helt enkelt bäst! Hon är en sådan person som man bara träffar och antingen älskar eller hatar.  Tyvärr men sant, jag däremot älskar henne men alla kan ju inte tycka likadant för hur hade världen sett ut då? och hur hon är som person? Jag skulle vilja beskriva henne lite som ett tåg (I spanien är det en STOR komplimang, men fråga mig inte varför för det har jag aldrig fattat) Hon är rak på sak, säger som det är rätt upp och ner utan krusiduller (ÄLSKA!) och fruktansvärd självsäker. Första gången vi träffade henne berättade hon väldigt personligt och intimt om sitt egna liv. Hon kommer ursprungligen ifrån Örebro men hon flyttade därifrån och kom hit till Göteborg för att börja på en ny kula. I bagaget hade hon med sig en äldre man (skild) som hon träffat när hon var yngre i Örebro och 2 styvbarn. Allt detta och lite till berättade hon om sånt jag fann väldigt intressant. Det jag beundrade och fastnade för var nog mest; att det fanns någon slags styrka i henne, någon slags glöd. Hon hade kämpat och överlevt. Tagit och fått det hon ville ha. Hon är en kämpe. Finns bara en sak att säga: Girlpower !