Det är konstigt känsla att ta studenten. Friheten är påtagligt, ja himleskt nära. Jag menar hur många gånger har man inte önskat att man sluppit gå till skolan? Missförstå mig inte, men ibland har det känts jobbigt att banka in kunskapen med hjälp av läroboken. Ändå nu när det är slut, rent ut sagt över då vill jag inte släppa taget.

Ett tal på studendagen framfört av min pojkvän fick mig att inse att: skolan är trygghet. Jag som har kämpat mig igenom gymnasiumet, kämpat för att ta mig upp ur sängen på morran för att få en utbildning, då fattade jag faktist inte att skolan är trygghet. Det förstod jag på min studentdag!

Sådant som man tagit för givet som att träffa vänner i korridoren, käka i matsalen(mot slutet alltmer sällan) eller bara träffa sina klasskamrater. Allt är över nu. Åh alla kanske inte känner som jag, vissa har kanske ett mål, en plan för att skapa sig ett nytt liv. Jag hoppas att oavsett man vet eller inte att man lyckats med tre saker under gymnasiumet: Att man har skaffat sig vänner för livet, minnen och kunskap.

Nu blåser nya vindar och vem vet? Kanske kommer suget efter kunskap och annat lite senare. Nu gäller det att jobba arslet av sig i sommar och hinna skaffa sig en bränna :) Sedan får vi se vart det bär av. Den som lever får se.